Normkritisk pedagogik
Rytmus är en skola där alla elever ska känna sig sedda, respekterade och inkluderade i både undervisning och korridorer. Därför är arbetet mot diskriminering, kränkningar och trakasserier en självklarhet för oss, ett arbete som för oss tydliggjorts av barn- och elevskyddslagen (1 april 2006) och numera diskrimineringslagen (1 januari 2009).
Detta är ett arbete som måste bedrivas både direkt och långsiktigt. Det direkta arbetet innebär givetvis att omedelbart agera om personalen får kännedom om att någon elev utsätts för direkt och indirekt diskriminering eller kränkning, ha samtal med de inblandade och hitta varaktiga lösningar. Det långsiktiga arbetet handlar om att utveckla hela skolans verksamhet, både undervisning och socialt bemötande, på så sätt att alla känner sig inkluderade och respekterade i skolans verksamhet. Ett verktyg i detta långsiktiga arbete på Rytmus är utvecklandet av en normkritisk pedagogik i praktiken i Rytmus verksamhet.
I skolverkets nyligen utkomna rapport "diskriminerad, trakasserad, kränkt" (http://www.skolverket.se/publikationer?id=2164) så förordas detta sätt att arbeta. Rapporten är en undersökning om elevers uppfattningar om och upplevelser av situationer där diskriminering och trakasserier förekommer skolan och hur skolor kan verka för att utveckla arbetet mot diskriminering, kränkningar och trakasserier. I rapporten slås följande fast: "att personalen är medveten om vikten av ett normkritiskt perspektiv är med andra ord grunden i ett aktivt arbete mot diskriminering och kränkande behandling".
Men vad är då normkritisk pedagogik? Ett sätt att förklara den är att sätta den i kontrast till toleranspedagogik. Toleranspedagogik är den ganska utbreda metod som går ut på att förhindra diskriminering och kränkningar genom att få "intoleranta elever" att "tolerera" de "andra". Problemet med detta synsätt är dock att man då ju utgår ifrån att de elever man vänder sig till inte är dessa "andra", utan att de som ska tolereras finns någon annanstans. Men med all säkerhet sitter de i klassrummet och att känna sig tolererad är minst lika illa som att kränkas, det handlar bara om att makten utövas på olika sätt. Det är ju bara de som befinner sig inom normens gränser som har makten att både kränka och tolerera de som befinner sig utanför. Toleransens gränser och ramar utgår från de som givits mandat att tolerera, normen, medan de som ska tolereras utestängs, objektifieras och underordnas. Frågan är således vem det är som ska tolerera vem och vad det kan få för konsekvenser.
Normkritisk pedagogik handlar istället om att sätta normerna i fokus, fråga sig vilka normer som finns runt omkring oss och vilka som har högre status än andra, mer makt? Den normkritiska pedagogiken handlar inte om att normer ska upplösas utan om att de ska synliggöras, belysa var gränsen går för normerna och vad som händer då dessa överträds. Det är i denna förståelse som ett arbete mot diskriminering, kränkningar och trakasserier kan börja, för kränkningar uppstår bara då normens gränser blir straffbara att överträda. Om elever och personal i skolan inte får möjlighet att förstå orsaken till diskriminering (=normöverträdelse) så går det heller inte att hitta inkluderande snarare än tolererande arbets- och förhållningssätt. För att detta arbeta ska vara möjligt handlar såldes också den normkritiska pedagogiken om att få syn på sig själv som lärare, vilken norm ingår jag i och hur påverkar det mitt förhållningssätt och min undervisning? Den normkritiska pedagogiken behöver tillämpas i alla delar av skolans delar, i undervisning, i stoffurval, i sociala sammanhang, i möten osv.
Vill du veta mer om hur Rytmus Stockholm arbetar med att utveckla den normkritiska pedagogiken i praktiken, kontakta Pia Kangas Lotta Björkman David Flato.